Toppmeny

Designtänkande i undervisningen

För en vecka sedan presenterades Innovating Pedagogy 2016 – den femte årliga sammanställningen av tio globala trender som kan bidra till att utveckla och förnya undervisningen i skolan.

Sammanställningen har gjorts gemensamt av Institute of Educational TechnologyOpen University i Storbritannien och Learning Sciences Lab vid National Institute of Education i Singapore. Rapporten, som både vänder sig både till beslutsfattare och till lärare, ger en överskådlig och tydlig ingång till nya sätt att undervisa och lära.

Designtänkande (design thinking) är en av de trender som tas upp, och den är redan på väg att få genomslag i skolan. Det handlar om att föra in autentisk problemlösning och konkreta utvecklingsprocesser i undervisningen. Eleverna ska, med hjälp av läraren, lära sig att analysera och lösa “riktiga problem”. Det kräver att de arbetar systematiskt, samarbetar och drar nytta av varandras kunskaper och erfarenheter – precis som inom makerkulturen.

Institute of Design at Stanford hör till pionjärerna när det gäller att arbeta med designtänkande i den högre utbildningen. Här arbetar studerande från en rad olika ämnesområden tillsammans för att skapa nya lösningar på problem som de möter i vardagen. K12 Lab Network är ett sätt för dem att hjälpa amerikanska lärare att börja tillämpa den här dynamiska modellen i sin undervisning.

Genom att brottas med besvärliga problem, som förenar kreativitet med kritiskt tänkande, analys och eget skapande, kan eleverna utveckla kunskaper och förmågor som är värdefulla för deras livslånga lärande – och som medborgare i ett demokratiskt samhälle. Det behöver förstås inte handla om teknik eller digitala lösningar. Designtänkande kan tillämpas inom alla möjliga områden.

Innovating Pedagogy 2016 konstaterar att designtänkande är ett sätt att träna eleverna att arbeta utvecklingsinriktat och att tänka nytt. Det kräver att problemet analyseras ur så många perspektiv som möjligt, att man förstår användarnas behov och att man inser de möjligheter och begränsningar som sätts av de materiella förutsättningarna. Allt är faktiskt inte möjligt. När det väl är klargjort, gäller det att visualisera och kommunicera de olika förslagen och att pröva dem i verkligheten.

Designtänkande är inte enbart skrivbordsarbete, utan här handlar det verkligen om att skapa förändring. Tillsammans och med hjälp av varandra. Även ett misslyckande kan man lära sig något av.

Men vad händer när designtänkande möter skolan? Innovating Pedagogy 2016 pekar på att det finns en rad hinder på vägen. Det här öppna sättet att arbeta – samarbetsinriktat, ämnesöverskridande och utan självklara lösningar – kan vara svårt att förena med läroplanen, schemat och betygssystemet. Dessutom, tillägger man, rör det sig om arbetssätt som ställer höga intellektuella krav på såväl lärare som elever.

Utan visioner, en genomtänkt plan och konkret stöd går det inte att komma särskilt långt med designtänkande och andra nya arbetssätt i undervisningen. Det är helt enkelt svårt att bryta med traditionen.

Neil Selwyn och hans kollegor visar i sin studie av makerspace i skolan att skolans struktur och sätt att fungera gör det svårt att förändra undervisningen. För att förändring ska bli möjlig krävs en mer djupgående diskussion kring samhället, skolan och undervisningen. Vart vill vi? Hur når vi dit?

————————

Om designtänkande i skolan och i Väsby Lärlabb

Designtänkande i undervisningen

Två planscher för designtänkande

 

, ,

No comments yet.

Kommentera