Toppmeny

Förskoleklass – en avgörande brygga mellan förskola och skola

Förskoleklassen är en egen skolform, mitt emellan förskola och skola, som kom till genom en kompromiss 1998. Regering och riksdag var på väg att införa en tioårig grundskola, men Kommunförbundet, en av föregångarna till SKL, sa nej. Förskoleklassen är tänkt att fungera som en brygga mellan förskolan och skolan och ska lägga en god grund för elevernas fortsatta skolgång. Därför är det viktigt att man både arbetar med förskolans och skolans pedagogik och att alla elever får den hjälp de behöver för att utvecklas, såväl socialt som kunskapsmässigt.

Förskoleklassen är inte obligatorisk för eleverna, men alla kommuner är skyldiga att anordna förskoleklass för de sexåringar som är intresserade. De senaste drygt tio åren har andelen barn som går förskoleklass legat stabilt kring 95-96 procent. Läsåret 2015/16 närmar sig andelen 97 procent.

Trots att den pedagogiska forskningen ser förskoleklassen som central för elevernas fortsatta utveckling och lärande, har den länge haft en undanskymd roll i utbildningspolitiken. Nu är detta dock på väg att ändras. Under de senaste par åren har frågan om förskoleklassens roll blivit hetare i debatten.

2014 gav Skolverket ut ett stödmaterial för att göra förskoleklassens uppdrag tydligare, och här visades även hur man kan arbeta i praktiken. Nu är nya skrivningar på gång i läroplanen som ska tydliggöra syfte och mål och ge bättre förutsättningar för likvärdighet mellan skolor och kommuner. I slutet av januari redovisade Skolverket sitt förslag och riksdagsbeslut kommer senare i år.

I februari publicerade Skolinspektionen sin kvalitetsgranskning av undervisningen i förskoleklass på tjugo slumpvis utvalda skolor i arton kommuner. I rapporten konstateras att många pedagoger skapar en trygg och uppmuntrande lärmiljö, men att den ledning och det stöd som styrdokument och skolledning ger är långt ifrån tillräcklig. Pedagogerna upplever att det är svårt att koppla de övergripande kunskapsmålen till den konkreta undervisningen och de saknar ordentliga diskussioner kring detta på sina skolor. Det framgår också att verksamheten i förskoleklass sällan följs upp av rektorerna, och det finns därför risk för att den inte utvärderas och därmed inte heller utvecklas och förbättras.

Skolinspektionen påpekar att “fri lek” utan pedagogernas aktiva stöd och ledning är vanligare än den borde vara. Man tillägger också att undervisningen skulle behöva anpassas mer efter barnens skiftande förutsättningar och behov samt att det borde ges mer utrymme för reflektion kring det egna lärandet. I rapporten betonas också att uppföljningen av enskilda elever lägger större vikt vid den sociala utvecklingen än vid den kunskapsmässiga. I hög grad saknas även ett mer utvecklat samarbete mellan förskoleklass och skola kring arbetet med elevernas måluppfyllelse.

Aktuell forskning visar att året i förskoleklass snarare kan förstärka än utjämna skillnader i barnens olika förutsättningar, om det inte sätts in tidiga väl inriktade insatser. Därför är det viktigt att så tidigt som möjligt ge stöd till dem som mest behöver det, oavsett om det handlar om att anpassa sig till en annorlunda miljö, att ge stöd till elever med svenska som andraspråk eller om att lära sig läsa. Övergångarna mellan olika skolformer är en komplicerad och mångfacetterad uppgift.

Lina Söderman Lago, Linköpings universitet, visar i sin avhandling att övergången från förskoleklass till första klass hör till de stora förändringarna i livet. Barnets förväntan och glädje över att växa och bli stor blandas med förståelse av att en tillvaro med mindre lek och mer krav väntar. Detta är förstås långt ifrån enkelt.

Helena Ackesjö, Linnéuniversitetet, studerar i sin avhandling övergångarna mellan förskola, förskoleklass och skola ur barnets perspektiv. Hon ser värdet och den pedagogiska poängen med att förskoleklassen ska fungera som bro som gradvis förbereder barnen för sin nya, mer formaliserade och styrda, tillvaro. Här ligger ett tungt ansvar på förskoleklasslärarna.

Här finns också en del att fundera över när det gäller övergångarna, menar Helena Ackebo. Ofta sägs att det bästa från två världar – förskolan och skolan – ska smältas samman. Men vad är egentligen “det bästa”?

Det finns såväl utmaningar som möjligheter i det pågående arbetet med att utveckla en pedagogik som på bästa sätt kan gynna sexåringarnas fortsatta utveckling och lärande i skolan.

Läs mer om Väsbys pågående fortbildningsinsatser i förskoleklass kopplade till digitala verktyg och att bygga broar mellan förskolan och skolan.

No comments yet.

Kommentera