Toppmeny

Första året med Väsby Lärlabb

I våras var det ett år sedan Upplands Väsby kommun drog igång satsningen Väsby Lärlabb. Verksamheten fungerar som ett kreativt bollplank och en inkubator för kommunens förskolor, skolor och fritidshem. Syftet är att driva idéutveckling och att ge stöd åt nya sätt att arbeta inom ramen för klassisk skola och förvaltning.

Med avstamp i aktuell forskning och beprövad erfarenhet ska Väsby Lärlabb hjälpa pedagogerna utvecklas i sina professioner och att utveckla sin undervisning. Skolan ska förnyas – men utan att överskrida regelverket och utan att kortsluta systemet. Det är knappast någon enkel balansgång, konstaterar Per Falk, processledare för Väsby Lärlabb.

För att lyckas med detta, krävs att vi har en fot i och en fot utanför lådan. Å ena sidan ska vi bidra till att undervisning och lärande fungerar så bra som möjligt. Å andra sidan ska vi experimentera och vidga ramarna. Med andra ord ska ska vi både vara en del av den dagliga förvaltningen och en nyskapande, kreativ kraft.

Det är förhållandevis enkelt att starta en utvecklingsmiljö som Väsby Lärlabb, menar Per Falk. Det är betydligt svårare att hålla i och hålla ut.

Hur gör man egentligen för att hantera det yviga och spretiga arbetet i en verksamhet som försöker tänka nytt och kreativt på ett systematiskt sätt? Vad behövs för att det ska bli möjligt?

Den brittiske stadsplaneraren Charles Landry har lanserat begreppet “den kreative byråkraten”, som kan fungera som hjälp och vägledning. Här i Sverige arbetar organisationskonsulten Klas Palm vidare med detta i sin forskning kring förnyelse och kvalitet i offentlig förvaltning på Mittuniversitetet.

Den kreative byråkraten utgår ifrån brukarens situation och behov.  Hen strävar efter att hitta nya sätt att uppnå målen och att lösa vardagens utmaningar så effektivt som möjligt. Detta kräver tid att tänka fritt och system där man både kan ta fram och pröva de nya lösningarna. Det måste vara tillåtet att misslyckas och misstagen ska ses som nödvändiga steg i det pågående utvecklingsarbetet.

Vi tänkte i den här riktningen när vi tog fram de fyra principerna för Väsby Lärlabb. Vår målsättning är att hjälpa förskollärare, lärare och fritidspedagoger att skapa ett bättre lärande för eleverna, det är den första principen. För att det ska bli möjligt krävs i sin tur ärlighet och kritiska vänner samt att man känner trygghet i sin vardag.

En förvaltning behöver både kompetens och viljan att ta risker och att prova nya idéer för att möta samtiden och framtidens utmaningar. Det krävs också att man arbetar systematiskt för att sprida nya arbetssättet och metoder vidare i organisationen. Annars riskerar man att fastna i små, isolerade projekt som drivs av eldsjälar samtidigt som resten av verksamheten kör på i gamla hjulspår, tillägger Per Falk.

I projektet Interaktiva lärmiljöer i förskolan samlas förskollärare från sex förskolor för att tillsammans utveckla metodik och arbetsformer som drar nytta av it och digitala medier. Här är tanken att den digitala utvecklingen ska integreras som en naturlig del av barnens dagliga lek- och lärmiljö. Barnen ska vara delaktiga i skapandet av sin tillvaro i förskolan och det övergripande målet är att de ska uppmuntras att arbeta aktivt och utforskande, säger Per Falk.

Strax före sommaren avslutades den andra omgången av projektet och många är stolta över att de har klarat av det. Det var ofta svårt och ibland har utmaningarna känts frustrerande. Nu känner de både glädje och inspiration för det fortsatta utvecklingsarbetet på sina förskolor.

I det här projektet arbetar Per Falk tillsammans med de båda förskollärarna Beatriz Flores och Matilda Kruuna. De fungerar som digitalistor, vilket är en parafras på begreppet atelierista inom Reggio Emilia-pedagogiken. Deras roll är att inspirera sina kollegor, att sätta igång deras skapande och att kontinuerligt ge dem olika former av hjälp och stöd under projektets gång.

De första två månadernas av den första omgången var det lite skrämmande för de båda digitalistorna, som inte alls var vana vid att arbeta på det här sättet. Det kändes ofta som att famla i mörkret, berättar Matilda Kruuna, men efterhand blev de klara över vilka insatser som behövdes för att arbetet skulle komma igång.

Per Falk fungerade som vår mentor och hjälpte oss att komma vidare. Varje avdelning från de olika förskolorna fick ta fram en lärandeplan där de preciserade sina önskemål och behov. Vi tog även fram en individuell självskattningsenkät som alla medverkade i. Den var nödvändig för att ge oss en överskådlig bild av deras förkunskaper.

Den avgörande faktorn för att projektet har lyckats är att ledningen hela tiden har lyssnat och gett oss konstruktiv återkoppling, menar Beatriz Flores. En annan viktig faktor är öppenheten mellan förskolorna och mellan kollegorna.

Självskattningen av förkunskaperna gjorde det möjligt att jämföra mellan olika avdelningar och förskolor. Öppenheten har bidragit till att alla vågar inspirera varandra, bolla idéer och ge återkoppling. Det har verkligen varit kul att följa! De fyra principerna är en bra grund att stå på, särskilt den om att vi alla ska vara varandras kritiska vänner.

Digitalistorna uppmuntrar sina kollegor att tänka kreativt och att utveckla idéer om hur de vill arbeta. Den primära uppgiften att handleda och att hjälpa de andra förskolärarna att förvandla sina idéer till verklighet, säger Beatriz Flores

Framför allt handlar det om att arbeta med relationer. Vi finns tillhands som hjälp och stöd och som kollegor. Eftersom vi båda är förskollärare, förstår vi deras behov.  Vi kan även koppla till erfarenheterna från våra egna barngrupper. Vardagens många hinder är väl bekanta för oss, inte minst den ständiga tidbristen. Vi är också tydliga med att vi inte är några allvetare som försöker styra dem uppifrån.

Makerlådor med material och idéer som kan användas i lek och lärande och en Youtube-kanal med korta, konkreta och vägledande filmer inom olika områden, är två exempel på hur digitalistorna arbetar.  De använder också en modell för kamratbedömning – Two stars and a wish – för att få en snabb återkoppling på sitt arbete från kollegorna, från ledningen och från Per Falk.

Det mest tydliga tecknet på utveckling under det gångna året är nog att samtalen i arbetslagen har förändrats, menar Matilda Kruuna. Tveksamheten till it och digitala medier har minskat markant och ersatts av ett växande intresse för de didaktiska frågorna.

Tidigare handlade samtalen mest om varför det digitala ska in i verksamheten. Nu ligger fokus på hur det ska gå till och hur detta ska kopplas till läroplanen. Samtalen har fått en tydlig pedagogisk prägel och det kollegiala lärandet blir allt viktigare. Förskollärarna fungerar som bollplank för varandra och hjälps åt att komma vidare.

Inspiration från makerkulturen är ett genomgående drag i arbetet på Väsby Lärlabb. Speldesign på fritids är ett nyligen avslutat och utvärderat projekt som genomfördes på Breddenskolan. Här undersökte Per Falk tillsammans med en klasslärare, en fritidspedagog och fyra elever i årskurs två hur man kan arbeta för att skapa bräd- och tärningsspel på fritidshemmet genom att arbeta med CAD-ritningar och 3D-skrivare.

Vi ville prova nya sätt att arbeta med it på fritidshemmet och utveckla samarbetet mellan fritidshem och skola samtiidgt som vi lyfte fram elevernas inflytande och delaktighet. Makerkulturen behöver komma in i skolan och på fritidshemmet eftersom det handlar om att ge människor förmågan att kunna göra saker, att våga, att inse att det faktiskt är möjligt. Det blir allt viktigare att kunna ta steget från idé till prototyp, till färdig produkt och att kunna dra nytta av digitala hjälpmedel i sitt skapande.

Arbetet i Speldesign på fritids var kopplade till centrala moment i läroplanen, bland annat förståelse av geometri och utvecklingen av kommunikations- och samarbetsförmågor. Läraren och fritidspedagogen såg vinsterna med att arbeta på det här sättet, inte minst elevernas ökade engagemang. Det förekom till exempel att de smet från lektioner för att skriva ut från 3d-skrivaren. Svårigheterna att enkelt bocka av vad eleverna lärde sig och de disciplinproblem som uppstod, ledde till att projektet blir svårt att föra vidare i sin nuvarande form, konstaterar Per Falk.

Det är tydligt att vi är något på spåret, men frågan är vad som krävs för att det här sättet att arbeta ska rymmas inom de ramar som gäller i skolan. Elevernas lärande och engagemang i projektet krockade med ämnesblocken och schemat. Hur kan vi skapa legitimitet för en sådan utforskande verksamhet om det samtidigt krockar med det klassiska systematiska kvalitetsarbetet? Här finns mycket att fundera över.

I höst kommer Upplands Väsby kommun att starta ett makerspace som kan fungera som ett fortbildningscenter för hela kommunen och för alla åldrar. Förhoppningen är att få igång en samverkan mellan forskning, näringsliv och offentlig sektor – en lokal triple helix – där det går att driva samhällsrelevanta innovationsprojekt. Detta är något som kan vara  utvecklande för alla parter och som förenar empiri och och erfarenheter från en rad olika håll.

Det allra viktigaste för Väsby Lärlabb just nu är att öka förståelsen för att det digitala inte är någon fluga, varken i skolan eller i resten av samhället, avslutar Per Falk.

Numera är den digitala utvecklingen djupt rotad i vardagen hos de allra flesta. Det här väcker förstås en rad centrala frågor kring bland annat digitalt självförsvar, källkritik, integritet och digital identitet. Detta är frågor som är svåra att diskutera, men som blir allt viktigare att ta upp och att hantera i skolan. För vår egen del måste vi fundera mer på hur vi mäter risk och framgång i verksamheten och hur vi följer upp det som vi gör. Det är absolut avgörande att vi kan visa på nyttan med Väsby Lärlabb och att vi inte bränner tid och pengar som kunde använts bättre på andra sätt och i andra sammanhang.

One Response to Första året med Väsby Lärlabb

  1. Kent Lundgren 22 juli, 2016 at 09:55 #

    Intressant att läsa om er verksamhet!

Kommentera