Toppmeny

Programmering, datalogiskt tänkande och makerkultur

Forskare från Lärande och it-gruppenIPKL vid Göteborgs universitet driver sedan början av året en blogg där de tar upp frågor kring skolans digitalisering ur ett kritiskt, vetenskapligt perspektiv.

Härom månaden inleddes en serie blogginlägg som problematiserar argumenten för att införa programmering i skolans undervisning. Hittills har ett inlägg om programmeringens återkomst och ett om datalogiskt tänkande publicerats.

Det finns en hel del viktiga frågeställningar att begrunda i det här avseendet. Några av dem lyfter jag fram i den här spaningen.

Göteborgsforskarna pekar på att det finns tre sätt att argumentera för att programmering ska ingå i skolans undervisning, antingen som ett eget ämne eller som moment i andra ämnen.

Det första sättet att argumentera handlar om att arbetsmarknadens kunskapsbehov måste tillgodoses på ett bättre sätt än idag. Behovet av kunniga programmerare ökar i en mängd olika sammanhang i samhälle och näringsliv. Därför är det både viktigt att lägga en stabil grund för den fortsatta kunskapsutvecklingen och att väcka fler elevers intresse för högre utbildning inom området.

Hur ska detta gå till i praktiken? Den digitala utvecklingen går snabbt, programspråk blir omoderna och nya kommer till. Finns det några mer beständiga kunskaper och färdigheter som undervisningen kan fokusera på?

Det andra argumentet är ett svar på den frågan: Undervisningen i programmering ska utveckla och träna elevernas datalogiska tänkande. Detta krävs för att öka elevernas förståelse för hur den digitala tekniken fungerar och hur programmering går till ur ett strukturellt och logiskt perspektiv. Ofta hävdas också att eleverna samtidigt tränar mer generella färdigheter kring tänkande och problemlösning.

Termen och begreppet datalogiskt tänkande – som ursprungligen heter computational thinking – har sina rötter hos Seymour Papert, som på 70- och 80-talet argumenterade för programmeringens centrala roll i skolans undervisning. Han menade att eleverna skulle utveckla ett logiskt och strukturerat tänkande genom att skapa på egen hand med hjälp av programmeringsspråket Logo, som han var med om att utveckla för skolan. Detta sätt att tänka och resonera skulle uppstå efterhand som eleverna skapade vid sina datorer. Det här visade sig vara lättare sagt än gjort, och Logo-vågen ebbade efterhand ut.

Programmeringens och det datalogiska tänkandets återkomst på senare år, bygger vidare på genomslaget för Jeanette Wing och hennes artikel om datalogiskt tänkande från 2006. Här pekar hon på att undervisningen ska utgå ifrån att lära eleverna det formella och logiska tänkande som programmering bygger på. Det handlar om att utveckla de förmågor, färdigheter och förhållningssätt som eleverna behöver för att kunna beskriva, analysera och lösa problem med tekniker från datavetenskapen: De ska lära sig att bryta ner problem i mindre delar, att hitta mönster och skapa abstraktioner utifrån dem. Samtidigt som eleverna lär sig programmeringens grunder, tränar de viktiga förmågor, färdigheter och förhållningssätt som behövs i all problemlösning.

Forskning som genomfördes på 80-talet visar att Logo-programmeringen varken utvecklade elevernas programmeringskunskaper eller tränade dem i strukturerat tänkande i  någon högre grad. Huvudskälet till detta är sannolikt att det rör sig om komplexa lärprocesser som eleverna helt enkelt inte kan lösa på egen hand. Det krävs planerad och genomtänkt undervisning av läraren som ger eleverna vägledning och stöd under arbetsprocessen. Jeanette Wings och andra forskares betoning av ett mer formellt och stegindelat arbetssätt kan ses som ett svar på detta.

Göteborgsforskarna varnar för att formaliseringen kan bli en trist återvändsgränd som inte väcker elevernas intresse för datavetenskapens möjligheter, och som inte utvecklar deras kunskaper i programmering. Det tar helt enkelt för långt innan det händer något, innan man kan börja lösa konkreta, vardagsnära problem. De menar också att det finns inte något stöd i forskningen för att det strukturella och logiska tänkande som eleverna ska utveckla, inte går att överföra till andra ämnen och sammanhang. Här är istället det situerade och kontextuella perspektivet viktigt.

Det tredje argumentet går ut på att undervisningen i datavetenskap och programmering ska lägga grunden för en djupare förståelse för hur den digitala tekniken fungerar och vad den pågående utvecklingen innebär för samhället. Göteborgsforskarna beskriver det som en slags kritiska kunskaper, i gränslandet mellan teknik och samhällskunskap.

Makerkulturen, som jag tidigare tagit upp vid flera tillfällen, senast härom veckan, har det här perspektivet. Uppkomsten av tekniska lösningar som gör det möjligt att gå in “under locket” och förändra hur tekniken kan användas skapar nya möjligheter. Detta gör det möjligt för den som har kunskaper och färdigheter att påverka hur tekniken används och hur den kan utvecklas vidare. Detta förändrar i sin tur makten över tekniken och hur samhället ser ut. Det demokratiska perspektivet är viktigt och här kan undervisningen knyta an till möjligheter och problem som finns i vardagen. Med andra ord finns större möjligheter att motivera eleverna och att väcka deras intresse.

Neil Selwyn hör till de forskare som visar att det är svårt att föra in den här typen av arbetssätt i skolan. Det blir ofta inte alls lika kreativt och elevstyrt som man tänkt sig, utan undervisningen formas efter styrdokumenten och den traditionella skolkulturen. Selwyn menar därför att det är nödvändigt att reflektera kring varför it och digitala medier ska in i skolans undervisning. Vad är syftet? Vad vill man uppnå? Vad krävs för att lärare ska kunna genomföra detta i praktiken?

Här finns mycket att fundera på – och att återkomma till!

2 Responses to Programmering, datalogiskt tänkande och makerkultur

  1. Patrik Lilja 4 maj, 2016 at 13:26 #

    Vad kul att du uppmärksammar vår blogg och tack för en fin sammanfattning och vidare kommentarer! Eftersom du gör kopplingen till Neil Selwyn vill vi bara lägga till att han kommer att vara gästprofessor hos oss under nästa år. Programmering i skolan är en av de frågor vi kommer att att diskutera vidare med honom. Förhoppningsvis kommer detta också leda till analyser och slutsatser intressanta för en bredare publik. Vi kommer att ta upp detta på lit-bloggen framöver.

    Vänliga hälsningar,
    Patrik Lilja

    • Per Falk 1 juni, 2016 at 19:29 #

      Tack för ditt svar! Vi ser fram emot flera blogginlägg på temat!

Lämna ett svar till Patrik Lilja Click here to cancel reply.